Vintersorg все тексты (слова) песен, переводы, видео, клипы

Ardent starshine upon my face,
the monumental nightsky reveal its torches.
Unaltered for aeons, yet zestful they''re flaming
like ornamental diamonds.
In my telescopes focus, a striding light
conjure me fixedly.
Oh, what a colourful drama,
what a theatrical performance.

The noctilucent cloud's extensibility
Engorges my ocular ardour
Hiding in the auroral breakup's visibility
Its genie I once saw

Growing in the binocular's prism,
Systematic in the substorm's fractions
With a trapping boundary like magnetism

Algol, demon, capricious your brightness
shifts from day to day - rises, abates, intesifies
again, sometimes triumphant and sparkling,
sometimes pale and faint. For a long time
we've searched with wonder for the key
to this mystery, the right element to
your eager and changing, queer temperament.

You built all memories on a framework
of the zodiac and other known structures,
every thought was linked to a special picture.
You stigmatized their keenness and location
on a deep and shrouded level. Remembering, controling
was the way to higher knowledge.

In the nature you saw the outlines of an universal intelligence,

Twilit visions reflowers my shackled mood
It's time to heal, to join the unearthly's galanty show
My spirit hungers for the night's remedies
which breeds in the depths of mother nature's wide womb

Waiting for the augury, the fullmoon's appearence
Enchanting primary forces in the four elements
With the intension to unite micro and macrocosm

Formulas of an ethereal intellect strayed through black and empty
planes, into the auditorium of evolution. In devious ways magic
came and created a spectra of fiery celestial bodies.
Since then they''ve been a cynosure to ulterior worlds,
beyond the fifth element.

The bodies are like a stratum of dust on a dark livid background,
spherical architectures womiting coronas.

The curtains never fall - they only rise
At the cosmic theatre
standing ovations came at the 15 billion-mark"

Blurs and vague impressions aside -
the engineer, the director
had the galaxies disposed, and then exposed
for the explorers who never took an answer for an answer

Själafränder, norden rungar
Vapenbröder vid Svea strand
Stridskamraters kamprop ljungar
För upphöjd kung och fosterland

Ett härnadståg svor ed
I tätt uppslutna led
Till den ädla hembygdsprakt

Berggrundsväxlingens diadem
Spänner bågen för geologisk dramatik
Vittnet är älvdalars sjösystem
Dömda av solfläckars historik

Bland flyttblock som ishyveln transporterat
Där lager av svallgrus funnit sitt säte
Ligger det kala berget som istid deponerat

Ur medvetandets reflexer
Skapas magnifika salar och modesta rum
Det lilla krymper, det stora växer,
Växer utanför universum

Där arstiders utspridda glitterstänk
Förenas i varje stjärna
Ty vinterköld och sommarblänk

Solmärkets brådfång nu står
Vid storskog och rimhöljda snår
Kom! Syster och broder från lid
Nu stundar en alvehögtid

En gåtfull släkt
I daggkåpa skrudad
Av skymningen väckt

En grottmyning gapar mörk och dyster
i bergsidans stenstruktur.
Vid glimmerschiffrets lyster,
min blick fästs vid dess arkitektur.
Där lurar urtidsmakter,
viljekraften i en källrännil.
Som störtar ned mot djupa schakter
och sköljer ådrad spårfossil.

[\"God does not play dice with the universe\" - Albert Einstein]

If you glance into nebular haze
Toward the light of a galactic emperor
An excursion through an advanced maze,
Following the intensity of a burning superior

The rays travel where man would find immediate death,

Under flitens lampa hon äntrade sin scen
För att fälla masken fran ämnen fördömda
Och bryta förtrollningen hos dessa stralningsfenomen
Som bor och verkar I det gömda

Med mödans aror pa en obruten ocean
Av omvärldens passivitet
Beseglade hon materialens mystiska karavan

Den birfilande snöstorm vid herkuliska uren
Över iskrönt gränsrygg i ursprungsmakt
Fran bergryggens skulderblad hörs näverluren
De klagande toner i svältande trakt

[Ref:]
Med hungerns sorgevagnar som släpande ok
Utmärglade, halögda, med bukar som rämnar

from a far existence a phantom came
to gibe and curse the mortal.
Abhorrent was its bleareyed glance
wich petrified everything, even the wind.
So, from wich dimension did it travel?
This metaphysical envoy.
Which breaks the logical symmetry,
and stand above our planetary puzzel.

Trådgränsens lövsal I brandgul skiftning flammar
Hösten uppvaknar att gälda livets lån
Branternas sagosyn min törstiga själ nu ammar
Neröver ormlikt ringlar sig ån

Tungt jag uppför stråva blint I senskymningsblåsten
Vid bergväggar mäktiga som en väldig katedral
Nordstormens anderdräkt återföder frosten

Allt synes fragmenterat i matematisk logik
Dock vilar frågor i flickerbrusets mystik

Tystnadens sigill höljer dess anor
som vi spårar i varje molekyl och atom
I trädstammar, årsringars cirkulära banor
rythmiskt präglade av kosmos axiom